Suffragetternas kamp är vår

Faktum är att somliga i Sverige inte får bestämma över sin inkomst – om de ens får ta ett arbete utanför hemmet. Somliga har inga rättigheter över sina barn. Somliga får inte välja sin partner. Somliga får inte ta körkort eller gå på annan utbildning och staka ut sin egen framtid samt lägga sig i sina barns framtidsplaner.
De där somliga är kvinnor.
Det är som före den allmänna rösträttens införande, för de där somliga, i dag i Sverige.
Det är hjärtskärande.
Det känns tungt.
Det är inte rätt.
I filmen Suffragetterna drabbar känslan av vanmakt inför diskrimineringen av kvinnor på alla plan som pågick och pågår fortfarande. Det var längesedan jag grät från första bildsekvensen till eftertexterna under en film. Det hände på Suffragetterna.
Igenkännandet var för stort.
Vem av oss levande svenska kvinnor känner inte igen synsättet, att en kvinna ska tåla att bli kränkt, förbigången och helst hålla tyst om i sina åsikter. Men svenska kvinnor i dag skyddas av lagar. Svenska kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter som män. Alla utom de där somliga, vars etablering i det svenska samhället hindras av klanväsende, patriarkat, söner, bröder, män och fäder. Det är hjärtskärande, tungt och orätt.
Det borde vara en skyldighet för samtliga som väljer att invandra till vårt land att ta del av regler, lagar, värderingar som råder här – och välja bort tvångstraditionerna som håller kvinnor och barn (och män) i hårda tyglar.
Skola, myndigheter, SFI, arbetsplatser, facken, till och med på banken (!) borde ha upplysningsplikt.
(Nu blir det satir) Till min stora glädje läste jag i tidningen att ARBETSFÖRMEDLINGEN har börjat med att kartlägga och validera utrikesfödda kvinnors CV:n – nu. Äntligen, sker det, dock på utvalda platser i landet. Vi som har haft invandring så länge jag har levat i riket tycker förstås att det är konstigt att AF-tjänstemännen, i alla år, har styrt in kvinnor i bidragsfållan i stället för att, som de självklart gjort med invandrarmännen …
Se filmen Suffragette. Känn in förtrycket! Agera, för väggarna kommer allt närmare!