April, april från Försvarsmakten eller allvar?

En mig närstående släkting är kapten i reserven. Han får ett brev från Försvarsmakten. Det är inte första gången. Brev med inkallelser har kommit med jämna mellanrum sedan han som nittonåring, direkt efter gymnasiet, började utbildningen till officer i reserven.

Han rätar på ryggen. Från ingenstans kommer lukten från, svett, tält, vapenolja och krut. Det vanliga. Han har varit med förr. Det är därför Försvaret behöver honom för det fattas officerare som varit med in action.

Min släkting sätter på tevatten och gör iordning en fikaplats på köksbordet. Rent och snyggt för att brevet inte ska solkas.
Det var inte i dag första april brevet kom men en annan dag alldeles nyss. Min släkting läser koncentrerat medan teet svalnar i koppen av fint porslin, en julklapp.

Han ombeds inställa sig i januari 2018. Försvaret behöver officerare till de nya värnpliktiga som regeringen beslutat kalla in. Min släkting är van vid rekryter. Han har legat i stridszoner i en skog i fem år i ett krig. Det är inte problematiskt för honom att äta ärtsoppa ur en burk och gräva en utetoa med att par bräder att sitta på ovanför gropen.
Inkallelsen är frivillig. Om han vill. Han får trettiotusen skattefritt och fria resor till förbandet.
Min släkting håller brevet mellan sina händer, inte en darrning. Så klart han kunde svara ja … Men. Han fyller snart år. 98. Han är född 1919. I januari 2018 är han på sitt 99:e år.
Vi läser brevet tillsammans och skrattat uppgivet.
Vad menas med det?

Min släkting försvarade gränsen mot Norge när Hitler hade invaderat Norge och tyskarna sköt varenda människa som försökte fly över den där gränsen. Min släkting talade skoltyska för det gjorde varenda gymnasist på den tiden och hindrade därmed tyskarna att gå in på svenskt territorium. Han visade dem på kartan var Norges gräns var. De retirerade för Hitlers ord var lag. Det var under Andra världskriget. Nattetid hjälpte min släkting flyktingar komma till Sverige, unga mammor med tyskbarn, judar, andra som tyskarna hade på sina dödslistor.

Min nära släkting viker ihop brevet. Han hämtar ett kuvert. Skriver adressen till Försvarsmakten på det.

Jag vet inte vad hans svarar. Jag har inte med det att göra. Men vi båda undrar om det är ett aprilskämt … eller Försvarsmaktens allvar.