SIGILLET Helga Gregorius berättelse

Mer om författaren på http://sigander.com

Kapitel 3

Helga plågas av dåligt samvete för att hon varit otrogen. Hon är också förvirrad och bedrövad över att älskaren Fritz har övergivit henne.

Ont föder ont, och jag är en fördärvad omoralisk människa, som startar sådana epidemier. Mitt hjärta är förgiftat av svek. Som sviken. Som svikare själv. Hur illa det drabbar att bli ratad i kärlek har jag fått lära av egen hjärtskärande upplevelse. Nu gör jag detsamma mot min make pastor Gregorius, en godtrogen gubbe, som har mig kär. 
”Helga, jag är hemma”, ropar han när han stiger in i pastorsbostadens mörka hall.
Porten smäller igen bakom honom. Det tar en minut tills hans vattniga ögon har vant sig vid dunklet.
  Nästan genast början bilan falla! Svekets äckliga magkramper och huvudångest kommer att drabba som ett hårt slag. 
 Jag svarar inte. Jag är inte där. Det är det första.
  Kanske står han redan i detta nu i hallen, pustar och torkar ansiktet med en linnenäsduk som jag broderat hans initialer på med silkestråd. Fundersam över någon i församlingen drar han ned hakan mot bröstet och harklar sig. 
  ”Ja, ja. Gud har sina vägar.”
  Det andra är att han ser kuvertet med sitt namn skrivet med min handstil. Konfunderad tar han det med sig till biblioteket sedan han hängt av prästrocken som han har svettats i i värmen. Han ropar på pigan. Han får vänta för hon är en ränksmidare, listig som en räv, falsk som en orm, snar att ta parti mot mig i frågor som rör hushållet, men Gregorius uppfattar inte hennes olater som kränkande mot mig. Hon är kvar i hemmet alltsedan hans första fru. 
  Gregorius slår sig ned i läderstolen framför pulpeten och fläktar sig med mitt kuvert tills pigan kommer med något svalkande att dricka. Vad som händer härnäst kan jag inte veta som sitter på tåget, men det tredje är att han tar fram brevkniven och sprättar upp fliken på kuvertet.
Då kommer slaget.
 Jag skriver att det har blivit omöjligt för mig att leva med honom trots att han är en god man. Utan omsvep tar jag på mig separationens hela skuld. Jag erkänner mig vara smittokällan till det verkligt onda han i innevarande ögonblick drabbas av. För det är i dag jag lämnar honom. När han läser brevet är jag borta. 
Alltihop är lögner!
 Ingen vet om min tragiska kärleksaffär. Allra minst Gregorius. Han skulle inte kunna föreställa sig något sådant. Jag, en gift kvinna, förkrossad över att ha blivit övergiven av min älskare! 
Det är för att skydda Gregorius från den nesligaste av skam, innan den uppdagas, som jag har gett mig iväg.
Hur ofta har jag inte läst om fala kvinnor, de till samhällets botten fallna, i Idunsnoveller och rynkat på näsan åt deras intriger och lögner. Erfarenheten har lärt mig annat. Pastor Gregorius var en mogen man och nybliven änkling på dryga sextio år när jag gifte mig med honom. 
 Jag var sjutton, ensam i världen med en krossad förälskelse bakom mig, och drömde om passion, glödheta nätter, smältande kyssar som i novellerna. En man erfaren i kärlek erbjöd mig prästgården som hem och ställning som prästfru. Jag föreställde mig att det innebar bildning och att få utbildning till ett yrke och leva jämställt. 
På det jämlika  örat ville Gregorius inte höra! Av det jag ville skulle hända i Gregorius säng blev heller intet. Intet alls under våra sex år.
Fritz såg ut som den man jag drömt om. Ansiktet hade en mjuk inramning av ljusbrunt hår och mörkare elegant trimmad mustasch. Samtidigt skarpa drag, kylslagen grå blick som kunde mörkna till en rovfågels frusenhet. En farlig man som kunde fäktas och rida genom snöstormar! Också en ömsint, vacker man förfaren i kärlekens konst, en älskare som stigen ur Idun, knappt tio år äldre än jag, svensk mästare i fäktning och med tjänst på Departementet. 
Förförelsens passion gav mig mod att älska med varje nerv i kroppen. Våra planer var att gemensamt bygga en framtid. Det var vad han lovade. 
Vad smärtsamt att tänka på! 
Hans hastigt skrivna biljett slog ned som blixten. 
  Jag vill tacka dig förljuvliga stunder, Helga, som jag aldrig ska glömma. Men nu har verkligheten kommit ifatt. Jag är inget för dig. Gå tillbaka till din man.
  Ingen annan än han är invigd i hemligheten. Och han förnekar!
Mina nycklar ligger på hallbordet i prästgården. Mina halvsanningar i brevet som står lutat mot lampan ger dimmiga förklaringar till min avresa. Jag har fört Gregorius bakom ljuset lång tid och fortsätter med det, för att det är det enklaste att göra i den här situationen. Han är en god man. Han förtjänar inte att komma hem och höra pigan säga ”frun har rest” med olycksbådande röst. Men det blir så.
Jag blundar för att stänga ute synen. Då skakar tåget, hjulen tjuter i en krök och vi viker oss fram och tillbaka i kupén. Det rör till i magen.
Åh, fy! Tänk, om jag börjar må illa med sura uppstötningar och får diarré! 
  Jag rafsar runt i min väska och drar fram en näsduk. Några tag i pannan med den och den är redan en fuktig svamp i handen. Kläderna klistrar mot kroppen. Huvudet värker. Om det är brittsommaren som förvillar med sin tunga Afrikahetta eller skammen som trycker mot sväljmuskeln vet jag inte. 
”Hu, som hon låter”, säger mannen bredvid mig och ser avvisande ut. ”Ett hemskt ljud.”
  Gubbarna muttrar stridslystet ”människan borde hålla truten.”
  Jag vill fly men är förstenad. Då dras kupédörren häftigt upp med ett gnissel. En grov krok till pekfinger kallar på mig.

Köp romanen i Exilium förlags bokshop. Du får boken hem i brevlådan på 4-5 dagar: www.exiliumforlag.se 

© SIGILLET Helga Gregorius berättelse, Helena Sigander, 2019 (förbjuden kopiering)
Exilium Förlag, Mor Annas brygga 202, 181 30 Storholmen-Lidingö