SIGILLET Helga Gregorius berättelse

Helgas samvetskval är plågsamma. Tankarna på Fritz går inte att hejda.

Kapitel 8

Förväntningar på bildning och utbildning under Gregorius beskydd var anledningen till att jag svarade ja på hans frieri. Hans klokskap och gemytliga humör tog jag för en vilja att hjälpa mig till egen utveckling. Det blev inget av med det. Han förhalade mina planer genom att skylla på min ungdom och mina plikter som prästfru. 
En väg till ett annat liv öppnades genom Fritz. Han reste i världen och fick impulser till nya synsätt. Fördomar ryckte han på axlarna åt och, vad jag sedermera fick reda på, förfallna skuldsedlar, procentare och lössläppt leverne. Men det kommer senare när korthuset rasar över mig.
 Min passion för Fritz var bortom sans och vett. Våra kärleksmöten gav mitt liv mening. Samlivet med Gregorius blev äckligt. Jag fasade för hans krav på min kropp som förlamade mig och omintetgjorde all motståndskraft. 
Gregorius började passa på mig. Inte längre sävlig som en fladdermus före uppvaknandet i skymningen. Osedvanligt alert trampade han sig själv på tårna för att snärja mig med frågor, så snart jag uträttat ärenden utanför prästgården. 
En sen eftermiddag hann jag knappt in genom dörren.
”Är det du, Helga?”, ropade han från biblioteket. ”Är du där?”
  Tonfallet var ångestladdat. Jag blev rädd och trotsig på samma gång. Avgörandets stund var kommen. Jag skulle tala om sanningen för honom, om Fritz och barnet. Jag skulle packa min väska och gå!
Först måste jag få en sekund för mig själv. Kamma mig. Byta kläder. 
”Helga! Jag väntar.”
”Jag ska ta en skopa vatten i köket.” 
 ”Bry dig inte om det. Kommer du?”  
I biblioteket var luften simmig av tobaks- och konjaksdofter. Glaset stod halvfullt invid hans hand som enerverande slog mot bordsskivan. Flaskan hade en skvätt kvar i botten. Jag kunde inte påminna mig att jag sett honom så rödbrusig. Ett spänt drag kring munnen gjorde han allt för att mjuka upp men den raka handen var riktad mot en misstänkt på den anklagades bänk.
”Var har du varit, Helga?” kom i en halsbrytande snärt och jag började darra.
  Omgärdad av böcker från golv till tak, enligt honom lärda verk alltför komplicerade för mig, dessutom inte lämplig läsning för en ung oskyldig kvinna, var han domare. Jag var i hans händer, ur stånd att styra samtalet. Det hade han inte tålt.  
”Ingenstans särskilt, Gregorius”, säger jag och vill öppna ett fönster men rör mig inte. ”Jag gick en tur i kvällssvalkan längs Karlbergskanalen. För frisk luft.”
Cigarren han blossade på hade en gördel av glansigt papper. En dyr cigarr, då hade han rökt upp de billigare. När började han räkna tiden som jag varit borta?
”Vad har du haft för dig, Helga?”
  ”Jag förstår inte vad du menar.”
”Jag har inte sett till dig på hela dagen.”
  ”Jag och pigan har bakat till fattigkorgarna. Vi gjorde kringlor också, till barnen. Det kommer de att tycka …”
  ”Har du ny klänning?”
  ”Den här? Nej. Jo. Jag sydde den för inte så länge sedan. Tyget köpte jag billigt. Det är faktiskt en kopia av en klänning som jag har sett i Idun. Tycker du om den?”
  ”Du är vacker i kväll, Helga. Rosig och näpen, som en blomma. Är det av promenaden?”
  ”Det är värmen. Jag är törstig. Ska jag hämta lemonad?”
  ”Jag har saknat min flicka.”
   Orden grumlades i bröstet på honom. Då var det en sådan kväll! Det som skulle komma var motbjudande!
Spår av Fritz kyssar och våra kroppars förening bar jag med mig under klänningen. Kanske dröjde skimmer kvar i mina ögon. Liksom rosorna på kinderna. Slöt jag ögonen var jag tillbaka i vårt kärleksnäste under takåsarna i staden mellan broarna. Läpparnas pussmjuka eld. Ögonen som vidgades under vår heta lek, ”så flyger vi då …”
”Gå upp till sängkammaren, Helga, och vänta på mig”, påbjöd gammelmansrösten med en iver jag inte kunde misstolka. 
  ”Det är inte sen kväll än, Gregorius. Gör för allt i världen klart det som ska göras.” 
  ”Det kan vänta tills i morgon. Jag kommer om en stund, Helga.” 
  Jag lydde. Det fanns inget annat att göra. Motvillighet behövde han inte utöva våld för att kväsa. Hans auktoritet fick mig att foga mig. 
Tvånget att underordna hade ingjutits i mig som liten, som flicka, av moralen och far och mor och samhällets konstitutioner. En flicka lyder vad än honvill och känner och tycker, för att inte vara till besvär. Gregorius var stark också på grund av de äktenskapliga rättigheterna instiftade av Gud, att tränga in i mig närhelst han kände lust. 
Och den svenska lagen gav honom makten att vara min huvudman i vad än jag skulle företa mig. Mitt nej, blir till ohörsamhet och split. En gift kvinna är sin make underordnad. En ogift, sin far eller bror eller närmsta manliga släkting, vilket dumhuvud som helst. År 1905! 
I tvättkorgen med benkläderna!
  Ur klädskåpet tog jag fram den höghalsade sovsärken jag hittat längst in när jag kom till prästgården. Långa ärmar, många knappar. Särken var hans första frus.  
  Gregorius var bekant med mina föräldrar. Mig har han haft på sitt knä när jag var liten. Han var min konfirmationspräst och mitt själsliga stöd när föräldrarna dog. Hans fru var död sedan fem månader när han tog hem mig till sig efter en olycka, då jag blev påkörd av en kärra på gatan. Jag blev väl omskött. Doktorn sa att jag var helt bra när jag började gå uppe, fast jag var tyst och inbunden. Det orediga i mina minnen skulle gå bort med tiden.
Omständigheterna runt olyckan pratade vi aldrig om. Det var som om tiden före den händelsen saknade betydelse för Gregorius. Han sköt undan det, fastän han hade haft mig i sitt hus under sjuktiden och alldeles säkert hört mig prata i sömnen.
   Domedagskvällen satt jag stel som en lyktstolpe på min sida sängen. Gregorius blick flöt över förra hustruns särk.
”Det är väl inte en sådan dag i månaden i dag, Helga?”
  ”Nej.”
”Inget annat heller. Huvudvärk?”
  ”Nej. Inget alls av det.”
  ”Då gör vi inga svårigheter mer. Dra av nattsärken. Bre ut dig för mig. Lägg armarna ovanför huvudet.”
…
Vi ser inte på varandra, mamsell Maja och jag.”Jag tål inte min mans närhet”, utbrister jag.
”Jag går aldrig tillbaka till honom och blir hans hustru. Det vore mig förhatligt.”
  Jag slår händerna för ansiktet.
  ”Jag har inte dåligt samvete för att jag varit med en annan man utan för vad jag ställt till med av naivitet vad gäller skilsmässa och dess följder. Jag förorsakar Gregorius skada i församlingen. Det är naivt att tro att en prästfru kan lämna sin man utan att församlingen reagerar. När skilsmässan går igenom, vilket den kanske redan gjort, blir det svårt för honom. För det vill jag försöka få hans förlåtelse, med tiden.” 
Mamsell Maja drar med händerna på knäna. Det är en växande irriterad rörelse. Lyssnandet är borta. Det är jag som ska höra på.
  ”Helga ska tänka på fördelen med en mogen kyrkans man, när hon lyssnar på de andra mindre lyckosamma som bor här. De ogifta. De utan äktenskapslöfte. Självklart är de varken pigor eller bodmadamer eller revyartister som fört ett kringflackande liv. De kommer från acceptabla sociala förhållanden, från gårdar där de arbetat länge, från hem med företag. Så händer det ändå, med en man utan att de är gifta, eller trolovade eller har fått löfte om äktenskap. Betänk att de har ingen fader till barnet att gå tillbaka till.” 
  Jag höjer en hand för att säga att det har inte jag heller. Mamsell Maja tystar mig med en gest.
”Fröknarna här är tillfälligtvis utstötta från sina familjer och sociala sammanhang och kommer så att förbli om de inte följer spelets regler. Någon betalar för att de ska få en vistelse på landet, för en krämpa. När de är friskförklarade får de komma hem.”
”Jag förstår inte.”
”Villkoret är att de glömmer och går vidare.”
  ”Vad ska de glömma?”
  ”Barnet, Helga. Fröknar som driver saken till sin spets, som inte har förstått sin rättslöshet under sin vistelse här, är förlorade.”
”Vad menar mamsell Maja?”
  ”Somliga kvinnor kräver att få sitt barn legitimerat. De går till tinget. Emellertid kan en man svära sig fri. Hans ord gäller. Det är inget Helga ska överväga med den biologiska fadern. Vad jag förstår träffades Helga och den mannen i lönn. Inget vittne finns. Helgas anklagelse kunde uppfattas som tecken på hysterika.” 
  Mamsell Maja knäpper händerna och småler som om vi är överens om någonting. Jag drar med handen över magen och ordnar mina anletsdrag. Kanske sätter jag upp näsan eller rycker irriterat med handen. Mamsell Maja rynkar pannan tills jag sjunker ihop.
  ”Alltså, Helga. Denna, cas isolé, engångsföreteelse, kan blåsa över om hon antingen ger bort barnet. Hon gör bot på det viset. Jo, jag ser att Helga är en känslosam person och vill avlasta sig sin skuld. Eller varför inte komma helskinnad hem till pastorn med barnet i famnen? Han kan mycket väl vara fadern om jag förstått Helgas berättelse nyss. Hur gammal är Helga?”
  ”Tjugotre.”
”Och maken?”
  ”Över sextio.”
  ”Då ser jag inga hinder för Helga. En mogen man förstår en gravid kvinnas nyck. Hon kan behöva en vilopaus från sina plikter. Ett miljöombyte. Jag kan tala med honom, om Helga vill.”
  ”Nej. Inte det. Jag ska själv … Jag vet inte vad.”
  Mamsell Majas näsa droppar. Hon torkar med en ren näsduk som hon drar fram ur en dold ficka på klänningsbröstet, utan att släppa mig med blicken. 
”Helga kommer hem”, upprepar hon enträget. ”Barnet tar all tid. Vardagens bekymmer tar över. Det är som om Helgas bortavaro aldrig hänt. En pastor kommer att nöja sig med en tids hälsosvaghet hos Helga under grossessen. Han blir en stolt fader. Tiden här kommer att leda Helga i den riktningen.”
Mamsell Maja slår händerna mot knäna och reser sig upp. På skrivbordet vid fönstret tar hon upp papper som hon bläddrar i. 
”Om vi är överens får Helga betala nu.”
  Mamsell Maja ser hur tom börsen blir. Det verkar inte bekymra henne. Känslan av att hon har ett övertag över mig, som ger henne makt att leda mig till ett beslut fattat över mitt huvud, glider in i mitt medvetande. 
 Överens? Om vad? 
  Hon ser att jag är tveksam.
”Upp med huvudet, Helga. Här kommer hon att få baka och tjäna en slant extra. Helga har planer på utbildning. Jag föreslår maskinskrivning. Det går att börja bums. Vi har skrivmaskiner här. Några av fröknarna kan instruera. Här är nyckeln till Helgas rum. Kvällsmål serveras när vällingklockan ringer.”
  Jag tar nyckeln och går som i dvala. Mina sista pengar har gått åt till första betalningen för vistelsen på Solöga. Jag är fast. 

Köp romanen i Exilium förlags bokshop. Du får boken hem i brevlådan på 4-5 dagar: www.exiliumforlag.se 

© SIGILLET Helga Gregorius berättelse, Helena Sigander, 2019 (kopiering förbjuden)
Exilium Förlag, Mor Annas brygga 202, 181 30 Storholmen-Lidingö

Mer om författaren Helena Sigander på http://sigander.com