Julhatet är över för den här gången

Någon dag före jul. En skriven lista på julklappar finns i fickan. I huvudet finns den geografiska planen. Om jag först går dit och sedan dit, blir det den kortaste sträckan att krångla med stora och tunga paket. Det går bra, jag prickar av och kommer till NK. Där var det önskade slut. Jag erinrar mig en butik på Kungsholmen och tar tunnelbanan från Centralen. Det finns ingen anledning till oro. Jag har tid, kvällen och nästa dag. Det är roligt att göra något så besynnerlig som att visa kärlek och omtanke om dem som inte är de allra närmaste utan de tillresta som utgör släkten. Jag har en stor släkt. Vi ses två gånger om året, till jul och midsommar. Så har det varit – typ, alltid. Den i släkten som har andra planer på just de två dagarna, har dem för att denne har hittat en ’ny’, en som inte riktigt är med (än).
Vi jobbar på en GOD jul i min släkt genom att prata igenom halvåret som flytt, lära känna de senaste tillskotten, höra om vad som ska hända, umgås trots skilsmässor och död.
Svenska medier jobbar på att dra ned, förlöjliga familjeband, kapa rötter.
Varför det?
På löpsedlarna braskar två säljande nyheter, just vid denna tid, då man kunde tro att vad som helst än bankrån och misslyckade jular vore det läsvärda; men det är våra värsta bankrån och våra värsta jular, som triumferas ut. För julen ska ned, skruvas i botten, tycker tidningarna. 100 kändisar kräks över julen och mår dåligt över traditioner och svär över försök att hålla ihop, ge stadga, ha någon att ty sig till. Bankrånare som förstört livet och nerverna för arbetande människor porträtteras sida upp och sida ned. Och exemplen ned mot botten tar aldrig slut. I dagspress och krönikor och julnoveller berättas om ensamheten på julen, om det misslyckade livet som gjort mödrar ovänner med sönder, om barnlösa relationer som förhindrar julklappar och gran, och om icke-kristna människor som lider av utanförskap och dras mot botten för att det blir julafton. Och orkar man inte hata ska man gråta och tycka synd om sig och bli sedd som ensam och vara blek och naggad i kanten och få sympatier för att man mår illa och funderar (kanske) på att begå brott.
Varför satsa denna hatkraft att dra ned och smutsa ned när det kostar på lika mycket att göra tvärtom.
Njut av ledighet och ensamhet. Ge en tia till en tiggare. Bjud till och baka en kaka och ge bort till grannen. Sträck på dig för att du är en GOD och viktig person!
Så kunde det väl stå överallt.
Nu är juldagarna slut. Gnället om julen tystnar. För oss i släkten var det trevligt som vanligt med mat och klappar och godis och tomten som kom i backen med säck på ryggen och ljuslykta i handen. Vi har en GOD smak i munnen. Vi ses om ett halvår. Det är varken gratis eller lätt att hålla ihop men det är värt det.