Liljevalchs för en tia – absolut PK

Hur svårt kan det vara att ’få konstupplevelser’ till ett rimligt pris?
Rimligt pris, ja. Vad är det? V-kulturdebattörer ropar förstås gratis.
De flesta av oss vet att gratis inte finns och väljer efter plånboken. Det är förstås inte heller sant. Många unnar sig upplevelser och betalar utan att blinka.
Hur kan det komma sig?

LiljevalchsUpplevelsebiljettens pris till Liseberg diskuteras inte, inte heller priset för att uppleva ishockey, friidrottsevenemang, hästhoppning, konserter med superkändisar, bio, teater, cirkus – till den grad att man sittstrejkar och avstår från att delta.
Kan det vara så att man är villig att betala för det man känner till? Eftersom en (känd/efterlängtad) förväntan är på vippen uppfyllas. Är det vissheten att ha koll på upplevelsen som är den springande punkten? Om man är övertygad om att inte bli lurad, kränkt, besviken, tagen för idiot, betalar man vad upplevelsen kostar (trots risk att bli just något av det uppräknade).
Men museer vill man inte betala inträde till. Beror det på att det kan vara okänd mark. Dessutom är det inte som på ett fritis med glass, ballonger, skrik och gap, som man är van vid från biblioteket och vinprovningar.
Museerna strävar mot slängda kaffelattemuggar i fönstersmygarna. Det gör de bra i. Inget popcorn, inget hojt – och man är välkommen att få reda på något nytt, något man inte visste.
Politiker som anser att det ska betalas en slant i inträde har rätt.
Museer ska ha guider så att man berikats när man går ut. En mättnad ska kännas i själen. Entrépriset kan inte vara rimligt – då skulle det kosta en miljon, eller så. Men ett litet kapital för annat än magen ska man som allmänhet investera i själen.
Liljevalchs konsthall bredvid ABBA-museet och Gröna Lund på Djurgården i Stockholm tar tio kronor i entré. Det betyder att nästan alla människor har råd. Just nu pågår en utställning med verk av Hertha Hillfon. I en stor hall finns en keramikverkstad för småttingar under ordnande förhållanden samt möjlighet till fika. I resten av salarna finns Hillfons verk smakfullt satta till beskådan. Det är mycket. Man blir trött av intrycken. De ger avtryck i ens inre. Man ser ett livsverk vilket föder tankar om allt möjligt. Den sista salen överraskar i sol och guld. Man får mycket för sin tia. Trivsamt lågmält är det med. En utmärkt satsning, Liljevalchs!