Hemlöst hallucinerande

På fötterna har de tjocka skor med sulor som plöjer genom snömodd och brådska. Deras ljusa ögon ser förbi och bort till bussen som dyker upp. Då brister ansiktena upp i leenden för de ska hinna allting som ska göras. Den röda gubben blir grön. Fötterna får fart. Ryggarna i varma vinterkläder blir en mur som drar sig bort, långt bort till Henriksdal, till Farsta och Kungsholmen där de öppnar sina hem med en nyckel och vilar ut i flera rum och kök. Badrummet har toalett som spolar kaffefikat och lunchen och mellisen och en lösnagel, fast man inte ska spola naglar, bort med lukt och ont i magen. Badrummet har varmt strilande vatten som klarnar när svett och lera och ovett tvättats bort. Men vad tänker jag. De är inte jag. De duschar inte lera och ovett. De luktar gott. De är redan rena. I badrummet droppar en oanvänd kran. I ett fönster tänds en myslampa i ett oanvänt rum. Teven slås på och en filt läggs på fötterna i soffan som rymmer många men bara en sitter där. Ensam. Med en mugg framför sig. Den är tom.
(foto: Darren Hestor, MorgueFile free photo)