Knepigt att bli svensk

Invandring är ingen intellektuell grej. Att byta land och kultur är en känslomässig historia som många invandrare lider av livet ut. Sjukdomen heter hemlängtan.
Hemlängtan rymmer dofter, vyer, att bli sedd för den man är – och dess konsekvenser. Konsekvenserna var den utlösande faktorn för att bege sig ut i världen.
Till Sverige till exempel.
Sverige är möjligheternas land. Eller hur?
Folk kunde vara lite mer glada för att komma hit. Men med tiden slocknar ljuset i många invandrares ögon. Det beror inte enbart på väntan på myndighetsbeslut. Man upptäcker det konstiga med Sverige. För Sverige är det konstigaste landet i världen.
I boken Mellan klan och stat: somalier i Sverige visar Per Brinkemo ett diagram.
Världens länders kulturer, statsskick, grundvärderingar är inte omöjliga att förstå. I diagrammet ser man det. Uppe till höger står ett ensamt namn: Sverige. (och en bit till vänster för sig självt, Japan).
Och till vårt Sverige kommer människor som inte tänkt tanken – att de inte ska bli förstådda.
Och vi har inte tänkt tanken – att de inte ska förstå oss.

Det finns 50-60 000 invandrade somalier i Sverige. De integreras inte (särskilt bra). Med jämförande somalier i andra länder startar de (männen) få företag, kommer inte in på arbetsmarknaden och lever i stor utsträckning kvar i klansamhället. Särskilt kvinnor och flickor drabbas av utanförskap. De uppfostras av fäder, makar, söner, patriarker och bröder … (och vad vet dessa herrar om möjligheter för kvinnor i Sverige?) Kvinnor har ingen rösträtt vid de rådslag som förekommer.
Klansamhälle är motsatt till statssamhälle (som Sverige är) i det mesta. I klansamhället förlitar man sig på den grupp eller subgrupp man tillhör av tradition och blodsband. Genom den får man muntlig information. Den gäller. Känslomässigt förhåller man sig till klanen som vi gjorde för 1000 år sedan. Man håller ihop, bortgifts strategiskt och understödjer varandra med pengar. En somalisk familj i dag i Sverige kan betala 2 500 kronor i månaden till andra medan de egna barnen äter mat i skolan och flingor och mjölk hemma.
Klansamhället ger allvarliga konsekvenser för somalierna i Sverige.
Hur vet jag det? Jag har läst boken Mellan stat och klan av Per Brinkemo. Den rekommenderas för politiker och dem som vill göra något åt integration och etablering av invandrare. Brinkemo redogör för sina iakttagelser och insikter under år som projektledare för Somalialand Förening.

Jag hoppas att många svenska medborgare vill manifestera sitt stöd för utlandsfödda kvinnors, flickors och mäns etablering i Sverige söndag den 17 april.
Varför inte samlas på ett torg nära dig? Börja planera nu.

Läs också min blogg på samma tema: http://jobb2016.maqt.se/

I en indignerad artikel påstår Aftonbladet att Brinkemos tänkande tillför en annan tids. Jag är inte så säker på det. Läs själv. http://www.aftonbladet.se/debatt/article19042909.ab

Andra röster hörs i bl a.   http://sverigemotrasism.se/opinion/flyktingbloggen/2014/11/23/mellan-klan-och-stat-somalier-i-sverige/