Förklaring till flyktingarnas brist på tillit och PTSD

Många, (alla?) flyktingar i Sverige lider av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Under en halvdagskonferens anordnad av Stockholm stad framkom följande om detta:
Tortyr förekommer i många länder.
Tortyr är fysisk: sexuell förnedring/våldtäkt/gruppvåldtäkt. Falanga som är slag under fotsulorna. Onaturliga kroppsställningar i burar, upphängningar. Elchocker. Huvudet under vatten. Den torterade kan bli skickad till ett fängelse som fängelsehora att nyttjas av fångarna där.
Tortyr är psykisk: skenavrättning, hot mot närstående, falska meddelande om att ens by/stadsdel är sönderbombad eller gasad, att vara åskådare till övergrepp/misshandel på barn, egna barn, föräldrar m m. Också att få en vink om att nu har du det svårt men det kan bli värre.
Tortyr utövas av tjänstemän. Det är viktigt att veta, inse och sätta sig in i. Det är vakter, poliser, närvarande sjukvårdspersonal (som mäter blodtryck och annat så att inte den torterade avlider), byråkrater m m som mitt under pågående tortyr tar matpaus, röker lite, pratar om hur de ska skjutsa sina barn till fotbollsträningen senare. Sedan tar de itu med tortyren igen.
Före flykten till Sverige har många blivit torterade av personer som representerar myndigheter. Under flykten har än fler blivit rånade, misshandlade, våldförda på av både gangsters och tjänstemän i olika länder. Flyktingarna har svultit och våndats svårt. De har mist närstående under vägen. De har svikit sina löften till de kvarvarande att värna dem de flyr med. De känner sig i princip värdelösa.
Enligt konferensens expertis drabbar PTSD alla flyktingar i Sverige. Många klarar integrering ett tag för viljan att överleva tränger undan minnena av total utsatthet. När tryggheten slår till, att de är säkra, kommer PTSD i symptom som kan vara både fysiska och psykiska. Hjärtflimmer, värk överallt, minnesluckor, och det motsatta gruvliga flash backs vilket kan göra dem rasande/förkrossade/ av minsta motgång – när nu allt går så bra. De får koncentrationssvårigheter och lär sig inte svenska på SFI.
Ett exempel på PTSD är när väl integrerade bosniska kvinnor i Sverige blir sjuka. De kom för 20 år sedan. De lärde sig snabbt svenska och koderna, fick bra jobb och kunde visa sina barn rätt i det svenska samhället. Nu är deras jobb klart. Nu kommer PTSD – vilket är helt oväntat för vården.
100 procent av flyktingbarnen bär på minnen som kan ge PTSD.
Tillit stavas likadant fram- och baklänges. Det är hur vi ser på tillit i Sverige. Tillit till myndigheter, specialister, lärare – personer som tar hand om flyktingar. Flyktingarna känner allt annat än tillit till personer i uniform, vita rockar, överordnande, personer som ska fixa för dem.
En ögonöppnare för mig blev att flyktingar som släpat sig genom Europa alltså hyser denna fruktan för myndigheter. De visar det inte. Men rädslan passiviserar dem när PTSD slår till.
Flyktingar söker vård men talar inte om vad de har varit med om, dels för att de skäms, dels av hänsyn till svenskarna. Enligt Gunilla Brodda-Jansen*, när hon frågar allmänläkare på läkarstämmor hur många som tar av kläderna på patienterna, är det 0 som räcker upp handen. Gjordes det, så att märken av tortyr syntes, kunde frågor om tortyr börja ställas. De ställs inte i dag. Många torterade använder metoder som ger små avtryck på människokroppen vilket även måste läras ut i vården.

PTSD är ett medicinskt faktum som måste in i den politiska debatten eftersom PTSD drabbar/kommer att drabba de torterade, torterarna och flyktingbarn som är i Sverige i ett par generationer.

Talare vid konferens var: Specialistläkare i rehabilitetsmedicin och smärtlindring Gunilla Brodda-Jansen*, Dr. Riyadh Al-Baldawi docent i psykiatri, specialist i psykiatri och leg. psykoterapeut samt leg. psykolog, biträdande verksamhetschef Röda korsets center.