C i blåsväder igen

I C är taket för högt. Det kan inte tolereras. Man ska inte döma folk, eller hundar, efter håren. I fina familjer brukar man inte slå vardera sönder och samman – inte i några familjer, förresten. En nämndeman ska inte ha tankar i huvudet som grumlar till de lagar och regler som gäller i Sverige. Det finns inget av ”hemland” i en domstol.

Eftersom några läsare erinrar sig förra C-fadäsen, månggiftet, ger jag mina tankar om det som bottenfavorit i höjdarrepris.

Månggifte är på förslag att bli tillåtet i Sverige. Om jag då gifter mig med ett par nya karlar (har kvar min reguljära gubbe förstås) men av de nya blir nog en yngre. Kanske skulle jag ta en gammal rik typ också, av typ Wallenbergfamilj. För mer klirr i kassan behövs nog för det växande hushållet och huset som jag ser vi ska bo i i framtiden. Jag tänker mig att min nye unge man också vill ha ett par till kvinnor att var gift med och de i sin tur vill ha några karlar att välja på från dag till dag (eller natt) … vilka också vill ha ett par tre fruar var. Jag tänker också att jag blir samhällstillvänd och av barmhärtighet gifter mig med en asylsökande man, muslim utan tvivel, och kanske är han bög och har kommit till Sverige för att slippa garderoben och han vill säkert gifta sig med en kille som också vill gifta sig med en eller annan kille och det blir mycket folk i huset. Eftersom tio procent sägs vara något annat än heterosexuella får jag räkna med att någon i hushållet gifter sig med en bisexuell som kanske vill gifta sig med både en flata och en man. Min reguljäre man vill väl också ha något nytt, bara det inte blir en alltför ung, en som har droppat ut från skolan och varken kan läsa eller skriva och vi måste sitta allihop på kvällarna och göra komvux-läxorna med henne och slösa bort tiden på sådant som vi vuxna gifta ansvarstagande redan har lärt oss.

……………
Jag ställer upp i valet i Stockholm. Jag står på Landstingslistan på Norrmalm. Kryssa mig gärna.

Jag driver #metoo, bland annat.