I full fart med texturval

OM MARIA, min pågående pseudoroman byggd på noveller, börjar arta sig. Marias butterhet börjar få sin/sina förklaring/ar. Det är märkligt vad hon har råkat ut!
Tänk redan som liten flicka var ödet på henne och den första erfarenheten ristades in i hjärnbarken och blev en knut i känslocentrat, nästan utan att hon märkte det. Men hon agerar därefter!
  Maria är inte en dysterkvist egentligen. Hon är på gott humör men försiktig. Hon vill gärna tala om sig själv som tuff – och jag låter henne göra det. 
  Så här kan hon säga om sig själv: 
En rädsla för att råka i fördärvet har gjort mig tuff, grym, kall, beräknande och slug. Bakom pannbenet finns ett räkneverk. Snart händer något oväntat, säger jag till mig själv. 
  Jag hoppas att det jäkliga inte ska beröra mig. 
  Fast det gör det. 
  Jaha. Nu kom det, tänker jag iskallt och skrattar inom mig över dumheten som sprids att blixten inte kan slå ned två gånger på samma ställe. 
  Inte för att det roar mig att få rätt. 
  Inte mycket roar mig. 
  Jo, kanske att hålla masken. 

Jag ska fundera över om det där en presentation som drar läsare till sig.
Vad tycker du?

Om du har fler ”läxboksromaner” att ta till kunde du börja på min serie om den inte helt slanka privatdetektiven Eva S:t Clair som i första boken träffar på kriminalpolisen Tor Bonde, en bra och karismatisk utredare och nyss skild från Barbara Bonde Sveriges snyggaste polischef med flest uppklarade brott i svensk kriminalhistoria.  Exilium förlag.