Julstörarnas tid är inne

Häromdagen i P1 satt tre medelålders personer (kända) och gladde sig över pandemins verkningar. Äntligen skulle traditioner krossas, äntligen skulle man slippa glögg och släkten. Med hopp om att dessa sakernas tillstånd skulle bestå efter pandemin önskade de varandra snara återträffar med kompisar för att i lugn och ro käka räkor.
Så, så kan man känna och tänka om man sedan barnsben tvingats följa med på släktkalas och träffa roten till ens onda och se den i vitögat, år efter åt av glögg, julgranar, finkläder och klappar med rim. Tvättade fönster, doft av julkryddor, omsorger, förväntningar, de nära och kära. Och det där magiska talade man öppet om.
Stackars satar! säger jag. Tänk att hitta lidande där det inte finns! Tänk att försmå sin plats i sitt livs historia. Tänk att hånskratta åt Kalle Anka.
Och så får de betalt av SR för att kräkas ur sig våndorna i radio (fast det är förstås ämne för en
annan drapa).
GOD JUL!
Vare sig den är gillad eller ej (av dig)!