Fastighetsverket viker sig i Nobelhusstriden

Det är märkligt hur Nobelhusets vara eller icke vara hanteras av myndigheterna som ska lägga tyngder i den rättsliga vågskålen.
Hur kan en instans ”vika sig” för politikertrycket? I Sverige!
Läs Elisabet Anderssons SvD-artikel om fastighetsverkets vikta knän. https://www.svd.se/maktspelet-kring-nobel-center–myndighet-viker-sig/om/kultur

Jag är nämndeman.
Varje mål handlar om en tilltalads rätt till bedömning. Ofta har vi ”skitmål” som man undrar över hur de ens kommer upp till prövning, om man betänker kostnaderna för Domstolsverket. Det kan vara en bilförare som inte kört med säkerhetsbältet på. Poliser vittnar. Eventuell tolk inställer sig. Den tilltalade inställer sig mitt i en arbetsdag. Andra vittnen. Extra ordinarie åklagare bläddrar och läser ur en bibba med papper. Vittnesmål filmas. Dom avkunnas. Och den kan överklagas. Det finns rutiner för hur rättvisan ska hanteras.
Alla känner till gången. Och det känns tryckt.

I det stora fallet med Nobelhuset ser vi stockholmare inte hur det rättsliga fungerar. Om instanser ska ta sig en funderare över fallet, ska de väl göra det. PRÖVNINGEN av ärendet måste ha sin gång. Eller?