Varför inte barnhem för ensamkommande flyktingbarn?

Förr i världen – som inte är särskilt länge sedan – fanns barnhem i Sverige. Det var institutioner med professionella vårdare. Barn utan alternativ fick en hygglig uppväxt, skolgång, mat och kläder och fostrades in i samhället.
Det var ingen risk att de försvann, heller.
Liknande hem borde inrättas efter nutida behov, forskningsresultat om traumer m m och ensamkommande flyktingbarn skulle bli omhändertagna på ett riktigt sätt från dag ett.
Ensamkommande flyktingbarn kan inte svenska. De har ingen aning om seder och bruk här. De är ensamma, udda barn som till en början inte passar in och deras unga liv ska inte äventyras.
Upp till arton år borde barnen bo på barnhem med fokus på individuell fostran, undervisning och ”utslussning” till rätt nivå i den allmänna skolan och utbildningar. Ensamma flyktingbarns närmsta släktingar har rätt att komma till Sverige. Familjerna ska återförenas. Tills det sker borde svenska myndigheter ta allt ansvar.