Vem bär ansvaret när det känns så fel?

En person dömd för en rad grova brott är frisläppt efter att ha avtjänat nio år av ett straff på 14 år.
Vem bär ansvaret för det?
Vi, du och jag.
Vi accepterar stillatigande att reducering sker enligt svensk rättspraxis för alla fällda kriminella – även det grova buset. Två tredjedelar av straffet i buren – resten i det fria under (en måttlig) uppsikt av myndigheter.
Den här gången gäller frisläppandet en individ av manligt kön, en farlig person enligt kriminalvården. Han har fördärvat livet för människor och skrämt befolkningen i Umeå.
Vem bär skulden för brotten? Självklart personen som utfört dåden.
Vem bär skulden för det där lite spännande och snaskiga namnet den kriminelle får? Snudd på ”han kan inte hjälpa det”. Det vill säga: Varför omtalas personer som förorsakat sorg och elände för MAN i media? Hagamannen, Lasermannen med flera män fällda för grov kriminalitet.
För är benämningen man verkligen den rätta? Våldtar, skadar dödligt, torterar och skräms en MAN?
Varför inte kalla personen för något mer adekvat? Hagaskiten. Laserbedrövelsen. Åselekraken. Och varför skrivs helsidor om den kriminelle och varför får han löpsedlar som om han vore … av stort intresse?
Det är de aldrig.
De är bara fel.
Vem bär skulden för att Umeåpersonen är ute nu?
Jo, du och jag. Vi finner oss i att en våldtäkt på en kvinna ger samma straff som tio våldtäkter på tio kvinnor eller tio på en och samma kvinna. Det ger inte mer straff att dessutom passa på att bita av en kvinna hennes öra eller kasta en kvinna i en flod vitnad av is.
Det blir inte mer strafftid för att kränkandet av kvinnofriden är flera, upprepade, notoriska.
Det blir samma straff, 14 år med reduktion efter 9 år.
I en domstolsförhandling om brottet storlek och förslag på straffets storlek talar man om reduktion. Har den dömde suttit häktad en tid – blir det straffreduktion. Har den dömde begått andra brott lägger man inte på strafftid – man reducerar till ett – hur fasansfullt brotten än har drabbat oskyldiga.
Har du tänkt dig in i det?
Om en sådan person skulle drabba dig?
Och DU skulle få ett livslångt lidande …
Du och jag finner oss i att en kvinna som fått sitt liv förstört, sin livsglädje släckt, sin självkänsla körd i botten inte får en miljon i skadestånd samt en försäkran från samhället att våldsverkaren aldrig kommer ut. Är det flera kvinnor som råkat ut för ”skiten” får inte de heller någon försäkran om att de inte gjort fel – även om de aldrig blir människor igen.
Men ”skiten” får reducerat straff i den bemärkelsen att han inte straffas för samtliga brott. Och några miljoner för sveda och värk behöver han inte betala till sina offer. ”Skiten” får pengar däremot, för att starta ett nytt liv, bygga upp sin värld och ta körkort. Han behöver inte tulla på en handkassa han tjänat ihop i fängelset – ett gratisboende i eget rum med tre mål mat om dagen, tillfälle till permission och sport, läkarvård, tevetittande, utbildning och fylla och knark, som alltid går att fixa.
Vem bär ansvaret för det?
Jo, du och jag. Vi allihop som inte skakar galler. Vi betalar skitens vistelse med skattepengar, samtidigt som vi gnetar och snålar för att vi själva ska få något över. Pensionärer betalar skjortan för eget äldreboende, barnfamiljer väljer bort dagstidningen för att prenumerationen är dyr och arbetande ungdomar som inte är kriminella står i kö för bostäder.
I dag står det i tidningen om en tolvårig flicka som hängts upp i kedjor och våldtagits av flera … skitar … många gånger …

Bild: shadow by hotblack