Tumma inte på enprocentsregeln!

Enprocentsregeln till konst klubbades igenom på 1960-talet av politiker i Stockholm. Regeln innebär att en procent av budgeten för en upprustning och/eller nybyggnation av en fastighet, som kan vara en byggnad, ett torg, en park, ett kvarter, ett sjukhus – går till konst. Sedan 2008 är det Stockholm konst som är Stockholms kompetens för offentlig konst. Beställaren är byggherren, dvs det hela går till så här. Beslutet om vilken konst som ska komma fastigheten till del, och därmed stockholmarna, sker i ett samråd där ena parten står för pengarna, den andra för kunskapen och den tredje är politiker som ser till att det inte myglas.
Enprocentsregeln har berikat och berikar många städer. Regeln ska inte tummas på. Är det ett stort bygge blir konsten mer framträdande och tvärtom.
Nu florerar ett ryckte i Stockholm. Det säger att politiker i Stadshuset mumlar om att en procent av karolinskasjukhusetbygget är mycket pengar som kunde användas till annat än (obegriplig – jaa vad vet politikerna i Stadshuset om konst?) konst.
Har ryktet fog för sig? undrar mannen/kvinnan på gatan oroligt.
Nya Karolinska byggs av Skanska. Det skulle kosta 14,5 miljarder. Gör det det… eller kostar det 10 miljarder mer? Något svar på den frågan kan inte ges här och nu. Men en procent av vilken slutsumma det än blir, blir en mycket stor summa pengar. Den summan ska gå till konst. Inget annat.
Symbolen en procent till konst syns här och där där byggherren har följt regeln.