Ayan kom inte till sommarjobbet

Ayan är en helt vanlig grabb som bor i Sverige. Ayan betyder tur. Vid skolavslutningen i somras hade Ayan tur. Han var en av dem som fick sommarjobb i sin kommun. Tid, plats, arbetsuppgifterna – alltihop fick Ayan på papper av arbetsförmedlaren. Båda var glada.
Ayan kom inte till jobbet. Hans mobiltelefonnummer stämde inte. Han gick inte att få tag i. Men han var inte försvunnen.
Nej, inte alls.

Första jobbet glömmer man inte (foto by tallian MorgueFreePhotos).

Ayan är somalier. Han är medlem i en klan, en gammal sådan som funnits i hemlandet i trettio generationer. Redan som femåring lärde han sig namnen på sina farföräldrar trettio generationer bakåt. Klanen är manlig. Han är sexton år och man.

Ayan har förtroende för klanen men misstror de svenska myndigheterna. Det gör hans föräldrar också. I klanen känner man tillit till varandra.

När Ayan fick jobbet visste båda han och föräldrarna att han skulle på släktbröllop. Sedan skulle han åka till släktingar i Danmark. Men de talade inte om det. Det hade inte svenska myndigheter med att göra. Telefonnumret var falskt, för Ayan ville inte uppge sitt telefonnummer till en svensk myndighetsperson.

I Ayans klan har men regler för hur man beter sig inom klanen. Man ställer upp. Ayan behöver inte sommarjobba för klanen tar hand om hans familjs ekonomiproblem om de skulle dyka upp och dessutom kommer pengar varje månad från Försäkringskassan. Skillnad vore om Ayans släkting i USA behövde hjärtopereras igen. Då kunde Ayan ha tagit sommarjobbet för att ge sin skärv. Förra året samlade klansläkten, som bor i många länder, ihop 200 000 kronor till släktingen i USA.
Det behövdes inte i år.
Därför kom inte Ayan till sommarjobbet som många ungdomar stod i kö för att få. Ayan och hans föräldrar tror sig inte behöva ett nätverk som etablerar sonen i det svenska samhället. De vill inte heller. Han kunde bli svensk på ”fel” sätt – mot klanen.
Hur ser svenska politiker på denna fundamentala skillnad på hur individer i Sverige i dag ser på staten? Människor från Mellanöstern kommer inte från fungerande stater. Många, nästan alla, har ingen aning om vad en stat är. Vad man har den till. Vad demokrati är. De har klanen som vi hade släkten under medeltiden fram till 1500-talet.
Det borde finnas spärrar för klanerna här … Vår svenska värld är exceptionell men det är väl den och enbart den som ska råda i vårt land. Eller … Parallellvärldar är nog det sista vi vill ha i Sverige.

Ayan gick inte till sommarjobbet för att det inte var viktigt för honom. Varken han eller hans föräldrar vet vad han missade där, ett första steg till etablering. Av vem, när och hur ska de bli upplysta om det? Och är svenska politiker upplysta om Ayan?