Jag är inte amerikan. Jag vet inte mycket om krig.

Min bekant 7 är amerikan. Hon jobbade aktivet för att demokraten Hillary Clinton skulle bli USA:s president 2008. Amerikansk politik är för snärjig för mig, ungefär som Irans, men det blev i alla fall inte Hillary.

Natos flagga

Min bekant 7 var mot USA:s inblandning Vietnamkriget som ung. 7:s make tvingades med i det kriget. Amerikanarna har varit inblandade i krig i hela världen liksom fransmännen och britterna och Gruppa Wagner. Hon har hela livet levt i ett land som varit i krig någon annan stans. Med pojkar som dött eller blivit traumatiserade veteraner. Hon är trött på det. Hon vill inte att USA ställer upp för ett Nato som ingen amerikan har någon känsla för.
 
Ärligt talat, vad har de amerikanska krigen gett gemene man? (Även om Europa slapp Hitler en gång behöver inte amerikanarna offra sig i alla krig.) Jo, krig ger Död. Förintelse. Lidanden. Ekonomiska krascher. Kulturella haverier. Generationer av halta, lytta, blinda, traumatiserade människor. Och ett helvetets massa uppbyggande och krav på medborgarna på båda sidor i kriget att vara vänner igen.

Manlig logik svindlar!

Krigets hiskligheter blir böcker, filmer vittnesmål – som om det som hänt har hänt men hänt med några andra.

Så klart ska man vara stolt när man utför och utfört vad man ska. Man ska få medalj om man gjort sin plikt. Alla som överlevt krig borde få medalj. Låt det hända överallt i världen utom här hemma.
För ska svenskar vara med på sådana grejer?
Vår stormaktstid varade mellan 1611 och 1718 då Karl XII inte blev skjuten med en knapp men dog för en kula. Då ingick Östersjöriket i Sverige. Vem i Sverige i soldatåldern vet vad det är för område? Vem har känslor kvar för den där nästan hundra år långa krigshetsen? Skolbarnen gäspar om en lärare händelsevis skulle komma in på ämnet.


Ska vi vuxna tänkande fria människor skapa hets och rädslor nu? Gå med i ett krigsgäng som triggar icke natoländer till krigiska aktioner? Och kanske bli lydland under (en) Trump som högste befälhavare?

Är det inte nog med att i dag, svenska unga människor åker i fredsbevarande syfte till främmande stater och inte är sig själva längre om de lyckas komma hem igen?

foto Duygu Getiren Helena med katten Mikkel i lugn och fred i en röd soffa.