Då åker behån av

Ett pinsamt plagg för kvinnor är i många fall behån. Genom dess form och utförande har en dams behag genom tiderna visas för mycket, för skumpigt, för spetsigt (50-tal) och det fortfarande. Inte roligt för damen i fråga. Behåns spetar, rosetter och hyskor och hakor präglar dessutom översittande plaggs struktur på ett anstötligt vis.

Ett problem med behån är dess passform som producerats på mått av ”medelbröst” i storlekarna. Det där medeltalet gör att behån sitter obekvämt på kvinnans överkropp. Behåbanden åker ned över skuldrorna. Behån spänner om bröstkorgen och spänner den mycket blir det jobbigt för kvinnan att gå i trappor, springa efter bussen och hålla tal. Andningsförmågan blir i värsta fall till den grad decimerad att kvinnan blir yr i huvudet och till och med svimmar.

Det är inte många kvinnor förunnat att genom livet ha en spänstig medelkropp med platt rumpa, midja, smala vrister och självstående bröst. Underkläder och accessoarer hjälper till med siluetten; gördlar, bälten, sjalar, uppstramanade byxor, behåar. En kvinna av i dag kan vara ”inpackad” en stor del av dygnet för att se trevlig ut i samhället. Men så snart kvinnan kommer hem åker behån av.

Den verkliga befrielsen är semestern.

Kvinnan åker till landet. Utan behå når syret i de befriade andetagen ned i lungornas djupaste flikar och fickor. Axlarna hamnar på plats. Klädd i linne och mjuka shorts med resorlinning ligger kvinnan i hammocken och läser en bok. Då ringer mobilen.  
”Är du hemma? Kan jag komma på fika?”
Då åker behån på. Det blir ett hack i rehabilitetssemestern tills besöket fått sitt kaffe&kaka. Då åker behån av. Och behåvilan som av en kvinna kan upplevas som god sömn fast hon är vaken tar vid igen.