Förkrossande barnkultur

Jag tycker inte att kultur producerade för barn ska handla om mobbing, rån, mord, stölder, hån och skrämsel, hårda tag och bittra tårar. Varför skriver och producerar vuxna det? Vart tog (sund) längtan vägen? Förväntan inför något till exempel ett kommande syskon? Nyfikenheten på julpaketens innehåll? Upptäckarlusten på en ny plats? Stoltheten att lära sig simma, joddla, cykla, skriva, läsa utan att för den sakens skull tvingas upp på en scen och bländas av rampljus? Är alla farbror Melker döda? Har solen slutat skina? Vart har det goa tagit vägen?