Sveriges Moderata Kvinnoförbunds historia i tryck

Sanningen är otvetydig, då, nu och så långt in i framtiden vi kan se – om en kvinna väljs in, tar hon platsen för en karl. Tankemönstret ligger fast förankrat hos alldeles för många.
Vykort under rösträttskampen: Hand i hand i hem och stat

Rösträtt och rätten att vara valbar hör ihop, tycker vi 2015. Annat var det förr.
I slutet av 1800-talet var ett fåtal kvinnor valbara till kommunala nämnder. Inget annat. De hade inte heller rösträtt till riksdagen eller landsting. Många män hade inte heller rösträtt. De, arbetare och lägre tjänstemän, bildade kamporganisationen Sveriges allmänna rösträttsförbund (SARF) och tog väldig plats på gator och torg med slogans och slagsmål.
Utbildade liberala kvinnor bildade Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). LKPR arbetade fram till dagen för kvinnans rösträtt 1921 och upplöstes direkt. LKPR:s metod var att dess medlemmar lirkade sig in i olika förbund, åkte land och rike runt och talade (inomhus), tillverkade vykort och hade basarer. LKPR såg till att dess medlemmar också var medlemmar i andra kvinnliga organisationer – på det viset spreds kampen, ganska så lågmält men gediget.
Men genomslaget tog sin lilla tid.
I början av 1900-talet började parlamentarismen gälla i Sverige, vilket innebar att kungahuset fick mindre att säga till om och att parlamentets maktställning stärktes. Riksdagens sammansättning förändrades, liksom statens roll och uppgifter. Detta fick till följd att politiken breddades och att socialpolitiska frågor blev allt viktigare.
Rösträttskampen satte igång och decennier innan kvinnor erhållit politisk rösträtt, blev de intressanta som väljare.
(foto: Elin Wägner och namninsamlingen 350 000 underskrifter)
Kvinnor blev accepterade och inbjudna att tala vid offentliga politiska möten och att delta i valrörelser. Kvinnor blev valbara i kommunalpolitiken och några valdes faktiskt in i beslutande församlingar. År 1913 kunde kvinnor bli medlemmar i samtliga politiska partiorganisationer. Det betyder att partiväsendet (som varit en skapelse av och för män) och partipolitikens förment manliga genus luckrades upp under rösträttskampens gång. Men under rösträttskampen gick kvinnor samman och bildade egna partipolitiska organ som Moderata kvinnor (1915), Frisinnade kvinnor och Socialdemokratiska kvinnokongressen, vid sidan av männens partiorganisationer.*
*Källa: Rösträttskampen – ett triangeldrama mellan kvinnor, män och staten av fil.dr. Josefin Rönnbäck

Somligt har skrivits om denna epok i Sveriges kvinnors historia, dock inte tillräckligt fram till nu.

Skriften Sveriges Moderata Kvinnoförbund. Det första självständiga Kvinnoförbundet i Sverige har utgetts av Sällskapet för Moderata Kvinnors Historia – MKH – författad av Ann-Marie Petersson.
Skriften lyfter fram de pionjärer som, ofta i motvind, så kraftfullt och målmedvetet arbetade för att stärka kvinnors ställning och förbättra samhället.
Styrelsen för MKH anser att det är angeläget att så många som möjligt får läsa om och lära känna dessa pionjärer och hur de arbetade. Därför är skriften gratis.

Och så här kampanjar vi  i dag, till exempel på Liljeholmen morgonen den 25 maj 2015  Margareta Cederfelt, Jessica Rosencrantz, Helena Sigander, Susanne Sjöblom och för politiken vidare genom RUT-offensiv.

(foto: Henrik Lundberg)